Det behövs en nationell strategi för framtidens trygghetslarm, men kommunerna bör inte vänta på en sådan strategi. Arbetet kan och måste börja redan nu. Det konstaterade den expertpanel som Hjälpmedelsinstitutet samlat på seminariet "Hur får vi ett tryggare digitalt samhälle" under Almedalsveckan.
I dag saknas det ett samlat samhällsansvar för övergången till digitala trygghetslarm. En rad offentliga och privata aktörer är inblandade, samtidigt som TeliaSonera monterar ned det traditionella fasta telefonnätet på flera ställen i landet.
- Frågan om trygghetslarm kommer ofta upp när vi träffar våra medlemmar, sade Guy Lööv från pensionärsorganisationen PRO. Det märks att pensionärerna är oroliga över utvecklingen.
- Björn Berg, kommunikationsansvarig på TeliaSonera, påpekade att många tror att det är Telia eller någon av de andra teleoperatörerna som har ett ansvar för att även trygghetslarmen fungerar.
- Men så är det inte konstaterar Björn Berg. Vad det trådbundna nätet beträffar har vi en skyldighet att åtgärda ett fel på ledningarna inom tre till fem dagar. Och även i framtiden, med digitala lösningar, kommer det alltid att vara den som sätter upp ett trygghetslarm som ansvarar för att det fungerar.
Sara Andersson chef för konsumentmarknadsavdelningen på kommunikationsmyndigheten Post- och Telestyrelsen tog upp behovet av en nationell strategi. I dag saknas det en praxis för vad ett trygghetslarm är, hur det ska anslutas till en fungerande kommunikationsinfrastruktur och hur processen kring ett larm ska hanteras. En rad aktörer är inblandade: användare, tillverkare, tekniker, leverantörer av kommunikation, kommunerna, larmcentraler med flera.
- Detta behöver samordnas för att skapa trygga lösningar, sade Sara Andersson och hon lade sedan fram tre avgörande punkter för en sådan strategi.
- Alla användare av trygghetslarm måste få en fungerande IT-infrastruktur.
- Kommuner och landsting måste bli bättre på att göra tydliga beställningar av trygghetslarm med den nya tekniken som bas.
- Det behövs en ny branschorganisation som får ansvar att samordna alla aktörer och skapa bättre rutiner mellan till exempel användare, beställare och operatörer.
Guy Lööv från PRO (Pensionärernas riksorganisation), liksom de övriga i panelen, stödde i princip Sara Anderssons förslag, men han tillade att det kanske inte räcker med en strategi. Det kan behövas lagstiftning.
- Kommunerna har ännu inte tagit sitt ansvar, sade han. I själva verket tycks många kommuner vara tagna på sängen av den snabba tekniska utvecklingen och de förändringar det medför. Det kan behövas en lagstiftning för att säkra att de verkligen tar sitt ansvar.
Panelen var också överens om att det går att göra mycket redan nu för att snabba på utvecklingen och förbereda för det teknikskifte som snart kommer. Tony Blomqvist, VD för IT-Norrbotten berättade hur IT Norrbotten samarbetat med verksamheterna i kommunerna och TeliaSonera för att ta fram en process för hur teknikskiftet ska hanteras när de gamla telefonstolparna nu monteras ned.
- Från maj i år till september nästa år kommer ytterligare hundra kommuner beröras av nedmonteringen av det gamla nätet. Vi måste hitta en fungerande övergång annars får vi stora problem, och jag tror att många kommuner skulle ha nytta av den modell som använt i vårt samarbete med TeliaSonera.
Även Lars Wihlborg driftchef Växjö Energi/Wexnet och Niclas Brissmalm chef för larmteamet i Karlskrona betonade vikten av att redan nu börja arbeta med praktiska lösningar i ett samarbete mellan kommunerna och operatörerna.
- Det går att göra mycket redan nu, så det finns inga skäl att vänta på en nationell strategi, sade Niclas Brissmalm.
- I Karlskrona har vi helt enkelt vänt oss direkt till kommunpolitikerna i socialnämnden och förklarat var problemen finns och så har vi satt igång. Det är ändå ute i kommunerna arbetet förr eller senare måste göras.
Text: Jesper Bengtsson
Fotograf: Linnea Bengtsson