När jag efter flera år vid Socialdepartementet kom till Hjälpmedelsinstitutet låg HI redan långt framme inom området kognitiva funktionsnedsättningar. Projektet HumanTeknik hade just avslutats och arbetet med att sprida resultatet från projektet var i full gång.

Flera projekt följde på HumanTeknik. Det var bland annat ett nordiskt samarbete på basis av HumanTeknik, KogniTek och EU-projekt I2home. Projekt som jag har fått följa och vara delaktig i. För många med mig har det inneburit spännande upplevelser och viktiga insikter.

I slutbetänkandet av Nationell psykiatrisamordning lyftes så frågan om att ”tillgången till hjälpmedel ska vara lika självklar för personer med psykiskt funktionshinder som den är för andra funktionshindergrupper”. I betänkandet föreslogs också att HI borde få i uppdrag att organisera ett fortsatt utvecklingsarbete. I början av 2009 kom regeringsbeslutet om uppdraget att under åren 2009-2011 sprida kunskap och utveckla hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Det är ett starkt erkännande av den kunskapsinhämtning om kognition som har skett hos HI under mer än tio år.

Det är nu en utmaning för HI att få kunskapsspridningen så kraftfull att den förmår mota de trögheter som finns på olika håll. Resultatet ska ge utslag i människornas vardag.

För HI har kognitionsområdet inneburit många nya kontaktytor och jag ser flera intressanta utvecklingslinjer för HI inom området. En som jag själv prioriterar högt är det inledda samarbetet med Karolinska institutet om en gemensam plattform för kognition. Ett syfte med plattformen är att lyfta fram människans möjligheter och begränsningar i informationssamhället. Den ska tydliggöra kognition och det mänskliga medvetandet som en viktig del av att vara en aktiv medborgare. Jag är övertygad om att när forskning och utbildning kan dockas med HI:s egen expertkunskap så kommer HI att utvecklas och stärka sin kompetens och därmed sin position.

I arbetet med att skapa ett tillgängligt samhälle för alla kommer kognition säkerligen att inta en betydande plats. Detta eftersom vi lever i ett informationssamhälle där det ställs allt högre krav på att vara flexibel, ta emot information och använda olika tekniska system. Här behöver vi se upp så att nya möjligheter och förutsättningar inte begränsas av lömska tekniska faktorer som tenderar att utesluta stora grupper från att använda nya tekniska innovationer.

Jag önskar och tror att kognitiva funktionsnedsättningar fortsätter att var ett område som prioriteras i HI:s verksamhet. Det är HI:s styrelse som beslutar om vilka områden som ska prioriteras. Det vanliga är att prioriteringen gäller i tre år. Jag tror vi får se ett nytt ”förlängningsbeslut” för kognitiva funktionsnedsättningar!