I boken om Alice i Underlandet finns det en hel del tänkvärda avsnitt. På ett ställe möter Alice en katt vid ett vägskäl.
-Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta för att komma härifrån?
-Det beror till stor del på vart du vill gå, sa katten.
-Det betyder inte så mycket vart …., sa Alice.
-Då betyder ingenting vilken väg du går, sa katten. 

I det populära TV-programmet På spåret ställer man frågan: Vart är vi på väg?

I redovisningen till regeringen från projektets sida om vad man gjort under 2010 har man anledning att ta upp just den här frågan. Den bakomliggande orsaken är den bristfälliga statistiken om förskrivning av kognitiva hjälpmedel till personer med psykisk funktionsnedsättning. Ett sätt att mäta och redovisa resultatet från regeringsuppdraget  handlar om att berätta om hur många fler som fått hjälpmedel förskrivna sedan projektet startade. 

I redovisningen från projektledningen konstateras att ett problem är bristen på uppgifter och  statistik över hur många hjälpmedel som förskrivs i kommuner och landsting. Den begränsade tillgången på uppgifter om hur många hjälpmedel som brukarna förfogar över kommer också att påverka möjligheterna att redovisa effekterna av insatserna.

Man redovisar från projektledningens sida en allmän känsla av att det börjar förskrivas fler hjälpmedel. Det baserar man på samtal med personer man möter på utbildningar och olika möten.

För att skaffa sig ett underlag inom kognitionsområdet har Hjälpmedelsinstitutet gått ut med enkäter och ställt frågor om förskrivningen av kognitiva hjälpmedel. Dessa undersökningar från institutets sida kan dock inte ersätta eller på långt när täcka de behov som finns av en årlig statistik. I en rapport som Hjälpmedelsinstitutet arbetar med på uppdrag av  organisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om statistiken inom hjälpmedelsområdet i allmänhet redovisas likartade problem.

Det är möjligen så att behovet av statistik inte uppfattas på samma sätt överallt. I det enskilda landstinget och kommunen är man närmare människorna, man känner säkert behoven väl. Det är givetvis viktigt att man har greppet lokalt och regionalt. MEN det finns ett växande intresse från medborgare, tänkbara användare av hjälpmedel och från andra organisationer som vill ha tillgång till ett nationellt perspektiv på ett eftersatt område.

Institutet vill t.ex. kunna följa utvecklingen för att kunna bedöma behovet av och i förekommande fall lämna förslag på val av insatser. SKL och Socialstyrelsen satsar betydande resurser på öppna jämförelser vilket är ett uttryck för samma ambitioner.

Utifrån det jag ser inom ramen för regeringsuppdraget Hjälpmedel i fokus kan jag konstatera att det skulle varit till stor hjälp om vi på ett enkelt sätt skulle kunnat få in underlag om hur det såg ut när projektet började och hur användningen av kognitiva hjälpmedel utvecklats över tiden hos målgruppen. Det kan väl inte bara vara vi som är engagerade i projektet  Hjälpmedel i fokus som har detta intresse? 
Till sist, låt mig återvända till författaren till Alice i Underlandet Lewis Caroll som själv brukade säga i bland; ”Om du inte vet vart du är på väg kommer du att hamna någon annanstans!”

Claes Tjäder
Avdelningschef Hjälpmedelsinstitutet