Tre år har snart gått sedan regeringen gav Hjälpmedelsinstitutet i uppdrag att genomföra en satsning på hjälpmedel för personer med psykisk funktionsnedsättning. Satsningen har innehållit informations- och utbildningsaktiviteter, den har också innehållit stimulanspengar för att utveckla nya hjälpmedel och metoder. 

Stundtals har det handlat om att informera om något som fram till ganska nyligen inte varit helt självklart. Vi har kunnat konstatera att det brustit i kunskapen om hjälpmedel. Man kände på många håll från början inte till det faktum att hjälpmedlen kan underlätta vardagen för målgruppen. Kunskapsbristen fanns hos både politiker och personal som arbetar inom hälso- och sjukvården. Även hos användarna var kunskapen låg.

I en HasseåTage-revy som hette Dubbelgöken från 1979 – 80 skojade man friskt om och med partiledarnas bristande kunskaper om både mjölkpriser och kärnkraftens farlighet. Då myntades det oefterhärmliga uttrycket ”Det var det djävligaste – det hade jag ingen a-a -aning om”. Ett uttryckssätt som kommit att bli klassiskt och som används i en rad olika sammanhang även i dag.

Genomgående har vi som varit involverade i genomförandet av regeringsuppdraget Hjälpmedel i fokus mötts av stort intresse för vårt budskap när vi berättat om varför också personer med psykisk funktionsnedsättning bör få hjälpmedel, precis som personer med nedsatt rörelseförmåga sedan länge med självklar naturlighet fått och får lämpliga hjälpmedel.

Vi kan se positiva förändringar i verkligheten sedan 2009 genom att fler i målgruppen fått kognitiva hjälpmedel.

Utan att lägga några värderingar i frågan kan jag konstatera att det regeringsuppdrag som beslutades 2009 har visat att det funnits och alltjämt finns en del kunskapsluckor bland både beslutsfattare, politiker och handläggare. Tack vare regeringsuppdraget har vi kunnat bidra till att höja kunskapen om kognitiva hjälpmedel.

År 2012 är det därför färre politiker inom hälso- och sjukvårdsområdet som säger som HasseåTage sa i sin revy för mer än 30 år sedan ”Det hade jag ingen a-a-aning om”, angående kognitiva hjälpmedel för personer med psykisk funktionsnedsättning.

På tre år hinner man inte förändra världen. Så här i början av ett nytt år ser jag fram emot en fortsättning, det känns angeläget att bygga vidare på det pionjärarbete som inletts.

Januari 2012

Claes Tjäder