När man talar om IT-baserade hjälpmedel för individer med funktionshinder associerar man kanske oftast till fysisk funktionsnedsättning. För dem finns en mängd hjälpmedel, mer eller mindre väl anpassade, spridda och använda.

Men gruppen med psykisk funktionsnedsättning har hamnat litet i skymundan - åtminstone är det ett intryck jag har från mitt arbete inom IT-branschen. Det är egentligen underligt - det finns ju sådana oerhörda möjligheter!

Delvis beror det på okunskap - från båda sidor, det vill säga både från branschen och från användarna. För en kommersiellt arbetande bransch så är det också viktigt att ha tydliga "beställare", det vill säga få tydliga behov från användarna beskrivna. Inte tekniska krav, överlåt det till branschen. Men vilka funktioner som man skulle vilja få tekniskt stöd för, vilket individstöd som tekniken kan vara behjälplig med. Jag tror att det är synnerligen angeläget att man arbetar på att utveckla formerna för att beskriva hur problem och behov ser ut hos den aktuella gruppen av individer. Det är inte självklart att IT-branschen förstår de situationer som en psykisk funktionsnedsättning kan försätta en individ i. Sakkunskapen kring det finns hos individerna själva, hos organisationer såsom Hjälpmedelsinstitutet och hos de synnerligen kompetenta personer som arbetar i stödverksamheten. Uppmuntra, stöd dem så att det kommer tydliga krav - så hoppas och tror jag att IT-branschen skall inse behov, potential och möjligheter!

Och det är inte självklart att branschen förstår hur man skall sälja sina tjänster till den berörda gruppen. Det finns få uppbyggda kontaktytor, och det är två olika världar med mycket olika drivkrafter som möts.

Det pågående projektet som Hjälpmedelsinstitutet driver, och där jag har förmånen att delta i juryn som skall bedöma de olika ansökningarna om utvecklingsmedel, är viktigt. Det ger lärdomar om hur behoven ser ut, det ger upphov till tankar om hur kontakterna kan och måste förbättras. Det ger också möjligheter att samla erfarenheter om vad som fungerar och inte fungerar. En reflektion är att spridningen av erfarenheter borde utvecklas - hjulet tenderar att uppfinnas för många gånger.

Jag hoppas att några av projektets resultat kommer att bestå i utvecklade former för kontakt mellan de olika parterna, förslag till hur en bättre marknad för IT-hjälpmedel kan utvecklas, och utvecklade former för hur erfarenheter kan spridas över landet.

Mikael von Otter