Knappnål som känselspröt
Av Guy Perdhe, grav synnedsättning
Med en liten kikare på glasögonen kan Guy se och bygga modeller.
När jag fick frågan om hur jag egentligen bär mig åt när jag bygger mina modeller av flygplan, tåg osv, när jag är så gravt synskadad, tänkte jag först svara att det går bra, eftersom det nu finns så bra hjälpmedel. En smula eftertanke gör nog ändå att jag vill svara, att det är de enkla medlen, som med en smula träning gör det hela möjligt. Vi synskadade använder ju känseln i fingrarna för att kompensera bristen på synförmåga och det gör jag också. Där fingrarna inte kommer åt använder jag en knappnål som ”känselspröt”.
Med nålen kan jag bedöma kvalitén på t.ex. invändiga gängor under ett arbete i svarven. Knappnålar använder jag för övrigt i stället för markeringar med pennstreck.
De mer kvalificerade hjälpmedlen, talande skjutmått och talande miniräknare kommer naturligtvis väl till pass, men de har kommit först på senare år, de ger en bättre noggrannhet, men har aldrig varit en förutsättning. Gamla trotjänare på arbetsbordet är det punktmärkta måttbandet och en del punktmärkta geometriredskap från skolan.
Det finns flera bra verktyg att köpa i den vanliga handeln, som underlättar arbetet när synen sviktar. Och jag tror att det skiljer mig en smula från andra modellbyggare, att jag använder mycket mer redskap, vid sågning, borrning och slipning. Jag använder nog ofta svarv och pelarborr, för jobb som andra gör för hand.
De senaste tillskotten bland hjälpmedlen är en CCTV med färg och en persondator med skanner. Med CCTV:n på största förstoring kan jag studera ritningar och göra markeringar med knappnålar. I skannern kan jag lägga bygghandledningar och materiallistor och få dem läsbara i punktskrift.
Trots att jag kommer mycket nära det jag tittar på och får ett oerhört litet synfält har jag nytta av en kikare med försättslins när jag skall skära ut detaljer efter ritade mallar. Jag har kommit på att det går bra att förtydliga streck och linjer på ritningar o.d. genom att kopiera dem i en kopieringsapparat. Jag limmar kopian direkt på det material jag skall skära i med kontorsklister och skär rakt igenom. Metoden är bra och har börjat förekomma i färdiga byggsatser.
Modellbyggaren brukar använda litteratur och fotografier som stöd vid bygget. Texter kan jag som sagt läsa med skanner, men fotografier har jag ingen glädje av. Som tur är finns det mycket att studera i ”full skala” på museer här i landet och utomlands och det tar jag vara på så fort jag kan.
I ärlighetens namn ska jag säga att jag inte alltid är nöjd med resultaten. Jag måste trots allt acceptera att jag inte ser tillräckligt bra för vissa jobb. Det skänker mig ändå en stor tillfredsställelse när den hembyggda motorn puttrar och går, eller när modellplanet flyger helt enligt planerna.
