Tycker man om att vistas i och under vattnet är sportdykning en mycket spännande aktivitet. Sportdykning kan utövas av personer med olika funktionsnedsättningar som exempelvis blinda/synskadade, personer med låg rörlighet och amputerade.
Vid sportdykning har man med sig komprimerad luft i tuber på ryggen, vilket gör att man kan andas under vattnet. Således kan dykaren vara under vattenytan en längre tid. Med hjälp av delar av utrustningen, d.v.s. blyvikterna samt den uppblåsbara västen, kan dykaren reglera om han eller hon vill stiga eller sjunka i vattnet. Detta gör att dykaren i stort sett bara behöver simma för att ta sig framåt.
Dykning är ingen enmanssport
För säkerhet och trevnad dyker man i sällskap, oftast i par. Det innebär att man dels ska kunna klara av sin egen dykning, men också kunna assistera en kamrat om behovet uppstår. Har man en funktionsnedsättning som gör att man antingen inte klarar sig själv eller inte kan klara att assistera en kamrat, behöver man ha med ytterligare en erfaren dykare som kan hjälpa till i vattnet.
Säkerheten är A och O vid sportdykning
För att få sportdyka och för att få hyra utrustning krävs ett dykcertifikat som visar att man genomgått en grundlig utbildning. Det finns flera olika organisationer som utbildar funktionshindrade dykare till certifikat. Det finns också olika nivåer på certifikaten.
Det ställs medicinska krav vid sportdykarutbildning
Sportdykningen kan utövas av personer med olika funktionsnedsättningar. Som exempel kan nämnas blinda/synskadade, personer med låg rörlighet, amputerade m.fl. För att få genomgå en utbildning krävs dock att man uppfyller vissa medicinska krav. Bland annat måste lungor, hörselgångar och hjärta vara utan defekter och ha god funktion. Därför genomgås en läkarundersökning med tillhörande lungröntgen innan en dykutbildning påbörjas. Dessa krav är ställda på grund av att kroppen utsätts för ökade påfrestningar när man befinner sig under vattenytan. Ju djupare man kommer, desto större tryck utsätts kroppen för.
Dykning för personer med låg rörlighet
I Sveriges relativt kalla vatten används nästan alltid en våt- eller torrdräkt som skydd mot nedkylning. Dräkten är vanligtvis trång för att värmeisoleringen ska vara så god som möjligt. Detta för dock samtidigt med sig att dräkten blir svår att få på och av, speciellt om dykaren har nedsatt rörlighet.
För att underlätta på- och avtagning kan dräkten specialsys, exempelvis med förlängda dragkedjor. Har man låg rörlighet i ben, används oftast inga simfenor. För att simma och hålla balansen i vattnet används istället endast armarna. Detta medför att utrustningens placering på kroppen får ökad betydelse för erhållandet av maximal balans och önskat läge i vattnet.
Dykning för synskadade/blinda
Helt blinda dykare har alltid två parkamrater med sig under dyket. personer med synskada kan lära sig att dyka med endast en parkamrat. Istället för att kommunicera med hjälp av visuella handsignaler under vattnet, används handsignaler genom tryck på handflatan. Ofta används ett rep mellan dykarna och då kan kommunikation ske med speciella repsignaler. Många andra enklare hjälpmedel finns. För personer med synskada kan det vara en fördel att dyka där vattnet är ljust. Det finns utbildningsmaterial i form av talböcker.
En sportdykare med funktionsnedsättning använder sig av den ordinarie utrustningen som bland annat består av cyklop, snorkel, lufttuber, luftmunstycke (regulator), uppblåsbar väst, blyvikter, våtdräkt eller torrdräkt mm. Det finns ingen speciellt utvecklad utrustning för dykare med funktionsnedsättning, även om vissa produkter kan vara mer lämpade än andra samt att viss modifikation kan vara på plats.